Linnea Dofs

Idag har jag varit på en arbetsintervju i form av en gruppintervju. Fruktansvärt nervöst, men nu i efterhand så känns allt bra. Det gäller vikariejobb inom förskolan. Jag har alltid älskat barn och är mer än gärna barnvakt åt vänners/familjs barn. Jag har tankar på att vidareutbilda mig, så att få en chans att få vara inom förskolan innan man börjar utbildning skulle kännas underbart. För då vet jag ju garanterat om jag vill jobba inom förskola, vilket jag idag nästan är säker på att jag vill. Antingen det eller att utbilda mig till socinom lr behandlingpedagog inom YH. Jag VET garanterat att jag vill jobba med människor och hjälpa folk att utvecklas/tänka om/ tänka efter och jag vill finnas där och stötta och hjälpa till. 

Haft mycket tankar om intervju nu på kvällen. För mig är aldrig någon människa fulländad, det finns alltid något att utveckla hos alla människor. och just den här frågan om varför just en själv ska ha ett jobbet och ingen annan känns svår. För mig är alla människor lika mycket värda och det känns faktiskt svårt att sälja in sig själv. Jag vet vad jag är bra på, positiva sidor/negativa. Men att jag förtjänar jobbet mer än nån annan känns så fel. Kanske är det just för att jag är så omtänksam lr för att jag aldrig tror mig vara bättre än andra. Arbetsgivare söker ju såklart alltid den som är mest lämpad för jobbet. Men har jag de egenskaperna och drivet som krävs för en specifik tjänst och någon annan också passar inom tjänsten så känns det lite klurigt vrf jag förtjänar det mer. Det tycker jag ju inte att jag gör, förutsatt att vi båda verkligen vill jobba inom yrket & är duktiga. Men tror nte heller att jag förtjänar det mindre. 

Nu fick jag aldrig den frågan, eftersom det var en gruppintervju och de behöver rekrytera flera. Men när jag gick igenom eventuella frågor inför en intervju så kändes det klurigt. Magkänslan var iaf bra efter intervjun :) Dock var jag den enda tjejen som inte hade egna barn, lr eventuellt att en till tjej var barnfri, men hon hade iaf jobbat extra inom förskola förut. Vad dom anser om det vet jag inte. Att ha egna barn ger ju såklart en jäkla massa erfarenhet och man utvecklas och lär sig mycket :) Samtidigt så att eftersom att jag är barnfri så gör ju det att jag kan ställa upp på jobb dygnets alla timmar. Jag har ju även varit barnvakt vid flera tillfällen och det anser jag vara positivt, att någon litar på mig och vågar lämna över de käraste dom har i mitt ansvar. Det betyder ju faktiskt att de tror på mig. Ååå jag hoppas verkligen att jag har turen med mig nu ! :)